Jag är ett sommarbarn, födelsedag i mitten av juli. Det betyder mycket mer att ha födelsedag när man är barn. Dagen är ju bara min egen, alldeles egen.

Min mor försökte att göra dagen speciell för oss barn. Bland annat fick vi älsklingsrätten till middag. Så 14 juli firades med fläsk och bruna bönor efter önskemål från firarbarnet. Men ett evigt krux för modern som stod och stekte fläsk för 6 personer på ett litet primuskök. Vi vistades mycket  i vår koloniträdgård och mitt födelsedagskalas avhölls alltid däruppe. Några moderniteter i form av kyl fanns inte i den lilla stugan, så matlagningen och förvaringen av livsmedel var inte lika enkel som i våra dagar.

En av mina födelsedagar minns jag med viss fasa. Faster Asta var inbjuden och även ombedd att ta med en färdigköpt tårta. Vilken lycka, en köbetårta! Mor arrangerade en sorts kylförvaring genom att fylla en spann med kallt vatten till brädden. Häröver ställdes ett stort tårtfat med tårtan. Jag kan än idag se framför mig synen, kaffet med vetebröd var avnjutit och ny skulle tårtan fram. Mor lirkade försiktigt in handen under tårtfatet som nu blivit blött och halt. När hon lyfte upp fatet från spannen gled tårtan ner i vattnet med en suck. Vad som förvånar mig är, att jag inte minns hur det blev efteråt. Men jag minns hur kakan gleeeed …..

Året därpå skulle dagen firas men nu var farbror Gunnar ombedd att ombesörja tårt-införskaffandet. Han arbetade i Köpenhamn och hade danska huvudstadens alla delikatesser att välja mellan. Nu skulle vi få något som kallades marängswiss. Vis av skadan året innan satte mor ner kartongen i källaren (en liten gjuten cementplats under köksgolvet) för förvaring. Jag vet inte om min fobi för örnastörtor (tvestjärtar) stammar härifrån. Men jag känner ännu gråten som drabbade mig när kartongen så småningom kom upp på bordet, öppnades och ut kryllade det av örnastörtor………..